Klubbens historia

I samband med krigsutbrottet 1939 infördes flygförbud för civila flygplan. Det gällde dock inte segelflygning. För att kunna fortsätta flyga bildade därför några flygintresserade Linköpings Segelflygklubb (LSFK) 1940. Verksamheten ökade snabbt och redan 1943 disponerade man fem glid- och segelflygplan. Samma år gick klubben ihop med Linköpings Flygklubb (LFK) och bildade där segelflygsektionen.

Babyfalk med huven borttagen
under skolningen.

Den gängse metoden vid dåtidens segelflygutbildning var att eleven fick börja med att göra små luftskutt i ett helt öppet så kallat glidflygplan, som bogserades upp antingen med bil eller med vinsch. Efter ett antal starter i glidaren fick man börja den egentliga segelflygningen i ett riktigt, täckt segelflygplan.

Linköpings Segelflyklubbs och Sveriges
första Bergfalke.

Moderniserar utbildningen och flygplansflottan

Ett stort steg mot en mer modern och rationell utbildning togs 1952 då man köpte ett tvåsitsigt segelflygplan med dubbelkommando. LFK (och senare LSFK) har ständigt strävat efter att hänga med i utvecklingen och att hålla flygmaterielen på en hög nivå. 1955 blev man först med att anskaffa en tvåsitsig Bergfalke – det segelflygplan som sedan i mer än 30 år var enhetstyp för all segelflygutbildning i Sverige. 1955 gick man också över till en säkrare och behagligare startmetod genom att börja bogsera med motorflygplan. En ny milstolpe i utbildningen var 1988-89 då Bergfalkarna ersattes av Twin Astir, ett modernt tvåsitsigt segelflygplan byggt i glasfiber.

En av klubbens Twin Astirer.

Flyttar till Malmen

I början på 1970-talet gjorde en utökad verksamhet på Saab-fältet det svårare att bedriva segelflygning där och man började se sig om efter ett alternativt flygfält. I det läget erbjöd Kungliga Östgöta Flygflottilj i Malmslätt (F3) segelflygarna att flytta ut dit med hela sin verksamhet. Våren 1971 flyttade man således ut till F3-fältet. En butiksbarack i Ryd skänktes till klubben mot löfte att den forslades bort före utgången av 1972. Genom ett uppbåd bland medlemmarna lyckades man med förenade krafter (trots regn, blåst och snöfall) forsla bort baracken innan årsskiftet och bygga upp den igen på Malmen, där den blev en utmärkt hangar och klubblokal.

Vår Super Cup är redo att starta med släp.

Genom flytten till Malmen blev det naturligt att dela på LFK och 1973 återbildades Linköpings Segelflygklubb som övertog samtliga segelflygplan och ett bogserflygplan (Super Cub). Då hangaren inte kunde rymma alla flygplanen behölls några hangarplatser på Saab-fältet. Den olägenheten löstes 1979 genom att en ny hangar byggdes på Malmen med hjälp av Ljungstedtska skolans elever.

Fler bogserflygplan

Segelflygverksamheten står och faller med tillgången på bogsering. För att inte bli stående på marken vid ett eventuellt fel på bogserflygplanet inköptes 1979 ytterligare en Super Cub. År 2003 såldes den äldsta Super Cuben och ersattes av en Super Dimona, ett nykonstruerat motorsegelflygplan med så stark motor att den kan användas för bogsering. Härigenom fick man inte bara ett nytt bogserflygplan utan också ett flygplan som segelflygarna kan använda för allmän flygning.

Klubbens HK36 TTS Super Dimona.

Framgångsrika tävlingspiloter

Linköpings segelflygare har alltsedan 1940-talet varit flitiga prestations- och tävlingsflygare. Åtta svenska (och ett danskt!) segelflygrekord har under årens lopp erövrats av LFK/LSFK-medlemmar. Klubben har även vid ett flertal tillfällen haft representanter med i såväl SM som NM, EM och VM. En bidragande orsak till detta är att klubben hela tiden sett till att ha en modern segelflygpark. Till exempel köptes det första segelflygplanet byggt i glasfiber redan 1967. Idag är samtliga klubbens segelflygplan av glas- och kolfiberkonstruktion.

Ut från Malmen, nystart i Finspång

En omvälvande händelse i klubbens historia skedde 2006 då klubben genom politiska beslut förbjöds att fortsätta sin verksamhet på Malmen. Sökandet efter ett nytt segelflygstråk i närheten av Linköping gav inga bra alternativ. Lösningen blev att istället flytta verksamheten till Finspångs sportflygfält, mellan Sonstorp och Hällestad på vägen mot Örebro, för att där bygga upp en fungerande och framgångsrik segelflygverksamhet på nytt.

Vid tidpunkten för flytten huserade Finspångs segelflygklubb på fältet, men de förde vid det här laget en tynande tillvaro med liten aktivitet. Vi var därför mycket välkomna. 2007 beslutade Finspångs segelflygklubb att lägga ner sin förening och vi (Linköpings Segelflygklubb) övertog därmed deras byggnader och övrig materiel.